En dag på Zanzibar

God morgon! Nattsömnen bryts av en eller flera galande tuppar. Det kucklar lågmält från kycklingarna nedanför fönstret som vetter mot bakgatan. Fönstret mot granngården serverar barnskrik och slammer från grytor. När bilarnas signalhorn ljuder är det en ny dag på Zanzibar.

Den här artikel är en personlig återberättelse av ”en dag på Zanzibar” med Björn & Josefin.

Frukost inmundigar vi på taket. Här är det runt åtta på morgonen förhållandevis svalt och vi känner en svag morgonbris. Frukosten är samma varje morgon med vad gör det?

Zanzibar-frukost

Vi äter hemmagjord filmjölk, flingor, mango, passionsfrukt och papaya. Frukterna är köpta på den närliggande marknaden (där ex. passionsfrukt kostar motsvarande 6 kr/kg).

Förberedelser inför dagen
Att duscha innan vi beger oss ut i Stonetown är ingen idé. När solen stiger kommer hettan och luftfuktigheten. Alla svettas mer eller mindre och även om en dusch är skönt är vi lika svettiga igen efter några minuter.

Värmen är alltid närvarande, som svalast under en treveckorsperiod hade vi 28 grader en natt. Annars var det runt 30 på natten och 32-35 grader varmt på dagarna. Vad temperaturen var i solen vill jag inte veta och det är lätt att se varför livet i länder nära ekvatorn har ett vardagsliv som stannar upp mitt på (den stekheta) dagen.

Vi klär oss avslappnat, smörjer in oss med solkräm och tar på oss solhatt/scarf för än mer skydd mot solen. Utanför huset är det full fart när barnen från koranskolan har rast.

Skolbarn utanför huset

Det finns ingen skolgård så den lilla gränden och vägstumpen utanför vårt hus får duga. Flera av barnen sitter alldeles intill vårt hus (på den lilla avsats som omger praktiskt taget alla hus).

Vi är de rosa elefanterna
Vi fortsätter norrut mot områdets asfalterade huvudgata. Vi passerar bilverkstäderna. Här sitter män i blandade åldrar och stirrar på oss när vi går förbi. Somliga bryr sig dock inte och fortsätter slipa, lacka eller skruva på någon bil eller buss. Inklämd mellan verkstäderna ligger en frisörsalong och tvärs över gatan hittar vi ett internetcafé.

Socialisera med vanligt folk
Huvudgatan i vårt område är New Mkunazini Road, som ligger som en kil in mot de bilfria gränderna i Stone Town. Vi gick den vägen upp och ner flera gånger varje dag.

Mkunazini Road

Heta dagar satte vi oss för att vila intill vad som skulle kunnat varit motsvarighet till ett gymnasium. Sofforna var samma som du hittar i svenska parker och de var nergjutna i betongen. Där på bänkarna tog det inte många minuter efter att vi satt oss innan unga och gamla kom fram och började tala med oss.

Särskilt en man i 50-årsåldern talade vi med. Antingen var det hans butik vi satt utanför eller så var han lärare på skolan. Han talade iallafall en del engelska som tillsammans med Josefins swahili-kunskaper formade en dialog. De flesta andra tyckte nog mest att det var spännande med ett par ”wazungo” som på ett avslappnat vis blandade sig med befolkningen.

En halvliter vatten senare går vi vidare in bland gränderna. Vi undviker de södra gränderna efter en varning om det på grund av avsaknaden av turister där ökar risken för personrån. Vi var aldrig rädda men besökte inte den delen av Stone Town utom en gång tillsammans med vår värdinna.

På dagarna är det ibland galet mycket människor i rörelse i gränderna. Vi tittar nyfiket på husen, människorna och varorna. Men oavsett hur mycket spännande det är att titta på måste vi precis som alla andra då och då kliva upp på en trapp för att släppa fram en vespa, cykel eller åsnekärra. De allra flesta tutar men inte alla.

En ljudmatta utan dess like i Stonetown
Ljud finns det gott om på Zanzibar. Alla motorfordon tutar ideligen. Vesporna, motorcyklarna, minibussarna och personbilarna. Alla tutar. Hela tiden. Faktum är att Björn efter fem dagar på ön blev rädd när det kom upp en bil bakom som inte tutade!

Inne i gränderna är det vespa som gäller och hör man ett tutande är det bara att flytta på sig. Inte som i Sverige där man står kvar och hytter med näven för att någon tutar på en…

Att tuta betyder ungefär ”här kommer jag, flytta på dig” och ibland är farten mer än lovligt hög. Det var flera gånger som vi förundrades över att det inte skedde fler olyckor. Enduro-cyklar som passerar små lekande barn med några centimeters marginal eller hela familjer på stora motorcyklar. Som tur är går det inte att köra bil i gränderna.

Lokalsinne och mer socialiserande
Efter flera turer genom gränderna lär vi oss snabbt var vi ska ta av och var vi ska gå rakt fram. Vårt delmål är nästan alltid Gizenga street där Josefin har bekanta sen tidigare. Björn följer lydigt med men förstår inte så mycket av vad som sägs. Men när frugan spöar den lokala kille i Bao blir det en trevlig stämning!

När vi sitter längs med väggarna och vilar oss inför nästa etapp passerar små turistgrupper tillsammans med en lokal guide förbi.

Identifiera en nyanländ mzungo
Vi kom snabbt på att det finns tre sätt genom vilka det går att se att en ”mzungo” är nyanländ till Zanzibar. Det första är takten, nyanlända har alltid bråttom. Det andra är skorna, nyanlända har stora eller nya skor medan de flesta andra går i tofflor eller slitna sneakers. Det tredje är det faktum att de söker ögonkontakt med oss, kanske som en hälsning ”hej, är ni också västerlänningar och befinner er i dessa kvarter”.

Äta lunch ute + eftermiddagssiesta
Efter maten på ett lokalt hak beger vi oss till huset igen för några timmars vila. Ibland är det ”tyst” i närområdet men för det mesta däckar vi i sängarna till ljudet av byggjobbarna alldeles intill. Ibland vilar de också men då jobbar de i gengäld fram till ca 21 på kvällen.

Kvällsaktiviteter: Solnedgång + mat
När solen går ner blir det becksvart och utomhusbelysningen är på vissa platser obefintlig. Vi masar oss ut igen och beger oss till fruktmarknaden. Därifrån går vi genom de nu lugna och svala gränderna ner till stranden. Solnedgången är magisk och vi är inte ensamma om att njuta av solnedgången på stränderna.

Sunset in Stone Town

Unga män gör akrobatiska volter ner i det svalkande vattnet, ett äldre par sitter under ett parasoll på Tembo hotell, ett ungt par (som vi) håller om varandra sittandes på den finkorniga sandstranden och en grupp mindre barn simmar runt bland de små fiskebåtarna.

När solen gått ner beger vi oss snabbt till Africa House och deras underbara terass. Här äter vi inte superbilligt men de stora fåtöljerna och den arabiskinspirerade inredning skänker sinnet välbehövlig vila. Fläktarna går på högvarv, Frank Sinatra spelas lågmält i bakgrunden och gästerna strömmar till. Det är magiskt.

Nationaliteterna är blandade och vi lyssnar till italienska, engelska och tyska samt en och annan svensk ton. Det är till stor del västerlänningar som hänger här även om afrikaner också besöker stället.

Ett par timmar här är lagom innan vi går till huset igen. Det är mörkt i gränderna och vi ser bara konturerna av de vi möter. Ibland stannar vi till hos en äldre kvinna vars butik säljer vattenflaskor i alla storlekar. Intill butiken står ett stort bord med bananer på.

Tillbaka på huvudgatan hemmavid passerar vi bilverkstäderna och beger oss ner till ”containern” för att köpa Pringles och godis. Blåser det stannar vi här ett tag, är det vindstilla anfaller myggorna och vi återvänder hem för den stundande nattsömnen.